Nu vet jag inte riktigt hur jag ska förklara detta. Men jag gör ett försök. Hoppas att ni förstår.

Under hela min skoltid har jag blivit mobbad, retad för den jag är. Jag hade fel kläder, fel utseende, fel fel fel i allt jag gjorde och sa. Detta gjorde att jag till slut inte trodde på mig själv, eller överhuvud taget trivdes med mig själv.

Varje dag fick jag höra på ett eller annat sätt att jag inte dög som människa. Att jag var tvungen att vara som alla andra. Dum som jag var trodde jag på detta. Så mitt självförtroende ska vi inte tala om. Man kan säga kort och gott att det har ju varit väldigt nerkört i botten.

Om någon sa att jag var dum som inte förstod saker och ting så trodde jag på detta, sen gick jag och tänkte att om en person tyckte detta så tyckte ALLA detta, även om dom som knappt har träffat mig. Det låter sjukt men så kände jag.

När jag började gymnasiet så fick jag en tjejkompis vi kan kalla henne J som tyckte om mig för den jag var med mina fel och brister, jag var inte tvungen att ändra mig för att hon skulle tycka om mig. Men tyvärr så efter några år så förlorade vi kontakten med varandra. Men i alla fall hade jag en annan tjej kompis vi kan kan kalla henne M som tog mig för den jag var.

Till henne kunde jag tala om hur jag kände mig, mina drömmar, fantaiser, tankar och funderingar.

Men nu till det sjuka i det hela. När jag hade träffat min darling, så ville hon inte ha kontakt med mig eftersom att jag valde att flytta till Stora staden. Nu i efter hand känner jag bara att hon var avundsjuk att jag tog det steget.

Men det är ingen orsak till att bara lämna den vänskap vi hade. Jag har försökt att inte förlora kontakten med henne, men hennes ord som hon sa när jag träffade darling sitter så hårt inom mig att jag kan inte lämmna det.

Det hon sa var att hon frågade mig om jag litade på darling  eftersom att vi bodde så långt från varandra. Detta tolkade jag som att jag skulle gå och tro att darling skulle ha någon annan på sidan om, än mig.( Hoppas ni förstår).

Men en sak är säker jag litar helt och fullt på darling, jag står brevid honom i vått och torrt, vad än som händer.
Darling är ta mig sjutton det absolut det bästa som har hänt mig under alla år.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara för min darling. Hur mycket han betyder för mig. Han gör så att jag varje morgon orkar gå upp. Han gör mig glad, lycklig, sprallig, galen, darrig, snurrig.

Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en man i mitt liv. Att jag skulle leva mitt liv som singel. Trodde aldrig på kärleken. Trodde aldrig på mig själv.

Men min darling har fyllt ett tomrum i mitt liv som jag aldrig trodde någon skulle fylla.

Darling har gett mig självförtroende, förståelse, kärlek, ömhet, människovärde.

Rent ut sagt har han gett mig lusten att  fortsätta leva.

Utan han skulle jag nog vara helt ensam i världen.

För varje dag med darling så blir jag bara mer lycklig.

DARLING ÄR MIN MAN.