Tjaba alla goa. Idag har Darling varit och spelat i Strängnäs tillsammans med hans bror och Let´s Dance Willy. Själv har jag varit en tur till Farsta. Annars har jag bara tagit det lugnt. Har även fixat middag till Darling kommer hem. Det blir broccolipaj.

En sak som jag har saknat på min dator är att jag inte har haft Spotify, men idag har jag fixat in det. Och när jag hittade den så hittade jag även en sång som min högt älskade mormor lärde mig när hon levde och jag var liten. Det är en verkligen sorglig text och jag gillar den. Den påminner mig väldigt mycket om mormor. Jag vet tyvärr inte vem som har skrivit den eller vem som sjunger den men jag har en version med Maritza Horn.

Lasarettsvisan.

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.