God kväll mina kära vänner. Hur är läget? Här är allt bara bra. Igår (tror jag det var) surfade jag runt på en massa bloggar. Då kom jag på en sida där det var en mamma som skrev att hon hade tvillingar.

Det var jag bara tvungen att läsa. Jag är ju tvilling själv. Att vara tvilling kan vara både roligt och jävligt tråkigt. Jag och min tvillingsyster har så länge jag kan minnas blivit utsatt för mobbning, på grund av att just är tvillingar.

Vi kan faktisk inte rå för att vi blev tvillingar, det kan ingen, det bara blev så. Vi  har blivit kallade allt från:

Tvillingen, bachlund, pannben, och gud vet vad.

Tänk er att varje dag få höra att; ni duger inte, ni är fula, ni är knäppa, ni har fel kläder , ni har fel frisyr.

Mobbning är bland det värsta jag vet. Det skulle aldrig falla mig in att mobba någon annan, bara för att dom är annorlunda.

I min tvillingsyster har jag världens bästa kompis, jag kan prata med henne om vad som helst, jag kan skratta tillsammans med henne, jag kan gråta med henne.

Jag vet att jag en gång i tiden har sagt att jag har förlåtit mina så kallade klasskompisar. Men en sak är säker:

DET KOMMER JAG ALDRIG I HELA MITT LIV GÖRA.

Tack gode gud för att vi jag och min tvillingsyster lever ett helt annat liv nu. Vi omger oss med människor som älskar oss för den vi är.

Och till sist vill jag bara säga till er som är utsatt för mobbning: STÅ PÅ ER, NI DUGER PRECIS SOM NI ÄR.

HA MOD ATT VARA DEN DU ÄR.
OCH TAPPA INTE MODET INTE
MODET FÖR ATT DU ÄR
DEN DU ÄR.

Kramisar smoggen